Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMÄLLA, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or (Lucidor (SVS) 210 (1672: Frustusmälron, best.), Weise).
Ordformer
(smell- 1697. smäl- 1672 (: Frustusmälron, pl. best.). smäll- 1737 (: frustusmällan, sg. best.)—1807 (: Frustusmälla))
Etymologi
[sannol. av t. dial. schmelle, n., diminutivform av schmelg(e), schmelhen, f., flicka, sannol. sidoform till t. schmiele (mht. smelche, smēle, fht. smelohe), benämning på olika smalbladiga gräsarter, (lång o.) slank person, till schmal, smal (se SMAL, adj.)]
(†) ung kvinna, flicka. Ach j unge Smellor, låter thet blifwa wid the gamble Holen, och the nya oborrade. Weise 364 (1697). — jfr FRUSTUGU-SMÄLLA.

 

Spalt S 7793 band 28, 1979

Webbansvarig