| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÄTTRA, v. -ade (Lindschöld Vitt. 163 (1685: smättrar, pr. sg.), KKD 11: 248 (1704: smättrade, p. pf. pl.)).
(†) krossa (ngn l. ngt); äv. i uttr. smättra ngt i grus, krossa ngt till grus. Torn blifwe wänd’ op ned; Låås, Bomar, och järnade Portar / Smättras i grund, som stoft, til intet, och splittras i Wädret. Stiernhielm Fred. 1 (1649, 1668). Fienden (kastade) af alla dess mörsare på een gångh Bomber inn i Staden (dvs. Dorpat), så att ett Tämmeligit grufweligit smattrande för det arma folcket, och synnerligen dhem som blefwo smättrade och sönderslagne war. KKD 11: 248 (1704). Så sprängas höga Berg och Hus: / Så smettras fasta Torn i grus. Frese VerldslD 86 (1714, 1726). — jfr SÖNDER-SMÄTTRA.
Spalt S 7853 band 28, 1980