Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNADD snad4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(snadh c. 1630. snadd c. 1580 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snadd, utskjutande spets l. del (av ngt, t. ex. smidesstäd), utskott på hökärra, yttersta ända av båt, mösskärm m. m.; jfr nor. (dial.) snadd, framskjutande l. uppstickande spets, snut, trut; med sidoformerna NADD o. SNATT sannol. till den ieur. rot med bet. ’skära i, snida’ som föreligger i fht. snatta (mht. snatte), strimma, sår, t. schnate, sår, gräns, t. dial. schnatte, skärsår, schnatten, skära, fir. snad-, hugga, skära]
1) (†) (spets på) rostrum (se ROSTRUM, sbst.2 3). HSH 12: 275 (c. 1580). Siöelden .. huilken ofta på haafuet i stormwädher setter sigh fram på spröthet, snadden, eller råån i Skepet. Forsius Phys. 117 (1611). (Skeppshövitsmannen) vmgaaff .. honom medh tree store Skepp, the medh sine Snaddar hårdt vppå hans Skepp anluppo, och thet vndertryckte. Schroderus Liv. 594 (1626). Rostrum .. (dvs.) Främste spitzen på Skieppet, Snadd, Spröt. Florinus Voc. 186 (1695). jfr SKEPPS-SNADD.
2) (†) om hörn på l. spetsformad del av stensättning. Vpå Mörkön är en by heter Brunna ther är en grift 64 fötter long och tijo bredh. gjordt medh snaddar två upresta stenar i hvar snadd och 2 mitt på i hvar sijdha. Bureus Suml. 37 (c. 1600).
3) (förr) = SADEL-SNADD. Klint (1906). jfr BAK-SNADD.
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om bakre utskjutande del av kälke. (Skratten) försummar .. icke att taga plats hos resenärer, antingen på bak-kälken, eller, om sådan icke finnes, på snadden, hvaraf en sådan tyngd skall förorsakas, att dragarne falla i stark svettning. Dybeck Runa 1842—43, 3: 11.

 

Spalt S 7944 band 28, 1980

Webbansvarig