Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNARKLA, v., anträffat bl. i pr. ind. -ar.
Etymologi
[avledn. av (stammen i) SNARKA, v., l. med anslutning till detta ord skedd ombildning av sv. dial. (med nämnda ord sannol. besläktat) snargla, rossla m. m., samhörigt med fvn. snǫrgla (nor. dial. snargla, snorgla), rossla]
(†) om (sur) rökpipa: snörvla l. fräsa l. knastra o. d., snarka (se SNARKA, v. 2 b). Tobakspipan snarklar. CFDahlgren 5: 168 (1833).

 

Spalt S 7999 band 28, 1980

Webbansvarig