Publicerad 1980 Lämna synpunkter SNARLA, v., anträffat bl. i inf. Etymologi [jfr eng. snarl; till (stammen i) SNARA, sbst.1, l. SNARA, v.2] (†) snara (se SNARA, v.2 2). Schultze Ordb. 4659 (c. 1755). Spalt S 7999 band 28, 1980 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
