Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skära; snida; snickra; äv. med obj., särsk.: gm snickrande förfärdiga (ngt), snickra ihop (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om resultatet; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: hopsnickrad l. tillverkad o. d.; äv. bildl. Förbannelse är thet (dvs. trä till en avgudabild) werdt, som medh hender snickat warder, Ja, ock han som thet snickar. Vish. 14:8 (Bib. 1541). Snidkade Crucifix 2 st. HSH 37: 45 (1548). (Gud skall) någhot gott aff tigh snicka och göra. PErici Musæus 5: 124 a (1582). Handverk hafva de (dvs. gårdens torpare) lärt: de sy, de snicka, de smida: / Alt hvad tarfvas i gård af gröfre och finare Meubler. Nicander GSann. 145 (1767). (En på Sollerön tillverkad roddbåts) lösa inredning (snickningen) utgjordes av bottenbräden, åror .. och öskärl. Levander DalBondek. 2: 200 (1944). (Att bli glad över) så enkla ting som .. att veden blivit snickad i kanor (dvs. hyvelspån) för att det ska gå lätt att tända (i spisen). Lidman Tjärd. 8 (1953). — särsk. med obj. o. predikativ: gm snickrande göra (ngt så l. så beskaffat); särsk. bildl. Hvad vi (tillfällighetspoeter) trycka, / Just intet alt ihop är snickat högdt och lärdt. JGHallman Vitt. 200 (1736).
Spalt S 8078 band 28, 1980