Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNICKSNACK snik3~snak2, äv. 4~1, l. (ss. svar på yttrande o. d.)4 4, äv. SNICKESNACK snik1esnak4 l. snik3e~snak2, n.; best. -et.
(vard.) tomt l. löst nonsensartat tal l. prat, struntprat; särsk. närmande sig interjektionell anv., ss. avvisande kommentar till l. svar på yttrande o. d.: (sånt) prat, nonsens, sliddersladder. Lagerström PolKannstöp. 76 (1729). Kom inte med ditt snicksnack, barn, när männer tala allvar! Carlén Rosen 554 (1842). Snicksnack! Den där (kärleks-)historien blef det slut på redan i fjol. Cavallin Kipling Gadsby 35 (1897). Detta evigt enahanda småprat systrarna emellan — snick-snacket som gamle fursten brukade kalla det. Agrell Tolstoj Kar. 2: 326 (1925). Landsfogden viftade bort .. (det svar han fick) med ett otåligt: — Snicksnack! Lange InteMord 139 (1951). Det här (med människors oro över de stigande skatterna) är allvarliga saker, och de kan inte avfärdas med snicke-snack om skattekverulans. SmålP 1973, nr 175, s. 4.
SNICKSNACKERI. [jfr d. sniksnakkeri; möjl. delvis till snicksnacka] (†) snicksnack. Nu orckar jag intet längre höra ditt biäbb och ditt snicksnackeri. Modée FruR 67 (1738).
Spalt S 8088 band 28, 1980