Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNIRKLA snir3kla2, äv. (föga br.) SNÖRKLA snœr3kla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING.
Ordformer
(snerkl- i avledn. 1850 (: snerklerier, pl.)—1857 (: snerklerier, pl.). snirkl- 1871 osv. snörkl- 1942 (: snörklade, p. pf. pl.))
Etymologi
[jfr dan. o. nor. snirkle (i d. äv. snørkle); av t. schnörkeln (i ä. t. äv. schnirkeln); avledn. av schnörkel (se SNIRKEL)]
1) förse l. pryda (ngt) med snirklar; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med l. kännetecknad av l. prydd med snirklar, snirklig. Underligt snirklade träsnideriarbeten .. utskjuta från de framspringande taksparrarna. Upmark Lübke 78 (1871). Kleen YDoodle 1: 172 (1902; i p. pf., om gymnastiska rörelser). Den pråliga barockstilen efterträddes av den eleganta och snirklade rokokon. NordBoktrK 1910, s. 100. Järnräckets snirklade mönster. Trenter Rist. 22 (1952). IllSvOrdb. (1955). — jfr ROKOKO-SNIRKLAD. — särsk.
a) motsv. snirkel c, i fråga om bokstävernas utformning i skrift. Bokstäfverna blefvo allt mera kantiga och snirklade (under 1300-talet). Schück BokH 10 (1900). Snirklad handstil. SvHandordb. (1966).
b) motsv. SNIRKEL d, i överförd l. bildl. anv.; i sht i fråga om muntlig l. skriftlig stil l. stilen i musik l. teater o. dyl. l. i fråga om uppträdande o. d. (äv. om person). NF 2: 415 (1877; i p. pf., om poesi). Mitt åskådningssätt kan inte gå i de små snirklade fårorna, jag pinas af dessa små-hänsyn och små-lögner hvaraf .. en kvinnas existens är väfd. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 280. Verkligt älskande menniskor uttrycka sig icke så pretiöst, snirkladt och falskt djupsinnigt. Wirsén Krit. 424 (1901). Ett brev .. hållet i tidens mest snirklade stil. Berg LittBild. 1: 11 (1912). Den samling snirklade fransmän .. hvilka mötte oss på kajen. Wilhelm SolLys. 125 (1913). När jag blir stor, då .. / .. ska vi (dvs. mamma o. jag) gifta oss i ståt och gamman / .. Så snirklades naiva tankegången. Nordling SamlLåga 128 (1917). Artigheten (i den senantika grekiska brevlitteraturen) är ofta väl snirklad för vår smak. Wifstrand GrKultHFas. 61 (1950). särsk. (mera tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: kännetecknad av (många) snirklar, snirklad. Ett långt snirklande ordsvall fullt av ursäkter, rann ur honom. Dahlin SvartL 192 (1934).
2) röra sig i snirklar (se SNIRKEL a); äv. refl.; äv. bildl. Långt ner i djupet snirklar den lilla floden Nive fram över stenklamparna. Kjellgren SpanOd. 23 (1932). Den smala hotelltrappan .. snirklade sig som en korkskruv upp mot de övre våningarna. Hedberg BleknBrud. 149 (1951). ÖgCorr. 1970, nr 231, s. 24 (bildl.).
Särsk. förb.: SNIRKLA TILL10 4. till 1: förse (ngt) med (ett överflöd av) snirklar; äv. motsv. snirkla 1 a. (Han) Snirklar till .. (bänken) på alla vis för att göra den vacker. GRGBerg (c. 1915) hos Östergren. Mången har ovanan att snirkla till sin namnteckning till den grad, att (osv.). AlmfA 1916, s. 195.
Avledn.: SNIRKLERI104, n. [jfr dan. o. nor. snirkleri] om handlingen att snirkla; vanl. konkret(are), om ngt snirklat l. om snirkel. Brunius SkK 567 (1850; i pl., konkret, på kolonner). Den nya lyriken blir inte det gamla finsmidet med tusende konstfulla snirklerier: den skall få den raka linjens skönhet. Fronten 1931, nr 1, s. 5. DN 1968, nr 138, s. 12 (i fråga om musik).

 

Spalt S 8128 band 28, 1980

Webbansvarig