| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNOK snω4k, sbst.1, om person m//(ig.), om djur m. l. r.; best. -en; pl. -ar; l. SNOKER snω4ker, m.//(ig.); best. -n; pl. -kar.
1) (†) motsv. SNOKA 1, om snokande l. snyltande djur; anträffat bl. om järv; jfr SNOP, sbst.1 Lapparne kalla detta Djur (dvs. järven) Fjällfras, Fras, Snop eller Snok, emedan han snokar efter och gäster deras visthus. VetAH 1773, s. 222.
2) (numera bl. vard.) motsv. SNOKA 2, nedsättande: person (i sht man) som snokar l. (gärna l. ofta) ägnar sig åt att snoka; särsk. om person i vars (yrkesmässiga) verksamhet ingår att kontrollera l. undersöka l. spionera på o. göra sig underrättad om människor l. människors förehavanden o. d. (särsk. dels om polisman, dels (o. i sht) om tulltjänsteman); förr äv. i utvidgad anv., om slö l. tafatt l. sluskig person, luns (se LUNS, sbst.1 2) l. slusk o. d.; jfr SNOKARE, SNOKIS. Snabber haar, snooker mister. Grubb 743 (1665). Snok, (dvs.) En som snokar, snokare; äfv. Slusker. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. ”Popul. skymford”). (Kompaniofficerarna) kallades med ett gemensamt namn ”snokar”. HLilljebjörn Hågk. 1: 50 (1865). Ur vägen barn och gummor! Pang! / Där stöp en fönsterruta. / Men sticker någon näsan ut, / ja då, bom bom, vi slå, bom bom, / den snoken på hans snut. Heidenstam NDikt. 156 (1915). Den gången (dvs. då fiskalen närmade sig lönnbränneriet) gick det (att lyfta den kokande brännvinspannan) utan blink och jämk. Hvem kunde klaga öfver några brännblåsor i händerna, om man lyckligen undkom snoken. Bengts Vargt. 31 (1915). Stundom höra vi tulljaktens motorsmatter ur fjärran. — Nu ä snokarna ute å tjyvjagar igen, säger Vesterbom. Engström Hemsp. 10 (1921). Uppgiften om misshandeln kommer snoken och tanten att hålla fast vid, för den kan jag inte motbevisa. Hammenhög Torken 211 (1951). — jfr HYLLE-, PIGE-, POLIS-, TULL-SNOK.
-DJÄVUL. (starkt vard.) om snok med förstärkt nedsättande innebörd (jfr djävul 12). Engström Adel 42 (1923; om tulluppsyningsman). —
Spalt S 8165 band 28, 1980