Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNOK snω4k, sbst.3, r. l. m. (f. Lundell (1893)) ((†) n. Dalin (1854)); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. o. sv. slang snok; jfr nor. dial. snok, nos, mun o. näsa; till SNOKA]
(numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. slangfärgat) motsv. SNOKA 1, om nos(spets) på djur; äv. (o. numera vanl.) i utvidgad anv., om (partiet kring näsa o. mun i) människas ansikte (stundom äv. speciellare, dels om näsa, dels om mun), ”planet” l. ”syn” l. trut l. käft. (Han) wille ey giöra sig tid, at höra mit rätmätiga klagomåhl, hwarföre jag slog honom mit i snoken, med hatten. Westerberg Lefv. 9 (1734). (Jag) satte (vid ripsnaran) ut ett .. slaghjern med en rypa till lockmat. Listen lyckades: min dittills okände rival, en lurfvig Lapphund, kom efter gammal vana, men fick nu om snoken ett slag. Læstadius 1Journ. 281 (1831). Nej ryck nu in på din röda snok, / Ty vet, att du är den störste tok, / (osv.). Skarstedt Pennfäkt. 70 (1897). Sätter di inte upp snoken, som di var nå’nting. Bergegren Strejkl. 290 (1907). I samma ögonblick (som frivolten slogs) kommer svärmor ut från sängkammarn. Hon fick klackarne rakt i snoken och spottade ut tre tänder på fläcken. Engström Glasög. 132 (1911). Fattigmor i kojans dörr / ser dock ej så ängslig ut i snoken, / mången gång du såg den glada token (dvs. luffaren). Fridegård SvartLut. 66 (1931). Kika käringsatarna rätt i snoken. Det sku jag göra. Carlsson ÄlvTimm. 252 (1949). — särsk. [sv. dial. tugga snok; möjl. ytterst ombildn. av uttr. tugga snop (se SNOP, adv.)] (†) i uttr. tugga snok, tugga på munnen l. läpparna, tomtugga; äv. hyperboliskt l. oeg. l. bildl., använt för att beteckna dels att person l. djur icke har ngt att äta l. får sukta l. dra sig fram utan mat l. på mycket torftig föda, dels (allmännare) att ngn går miste om ngt väntat o. dyl. l. bl. får vara (passiv) åskådare (till andras lycka l. glädje o. d.) l. icke har ngt (annat) att sysselsätta sig med; jfr SNOP, adv. Skier, när han (dvs. den late ynglingen) ledsnar wid, at gå och tugga snok, / At han sidst fångad blir af skadlig föde-krok. Kolmodin QvSp. 1: 71 (c. 1710, 1732). Jag menar, du hyr-kutsk, lät dina skiutsmärrar stå och tugga snok så länge. Gå efter mig i hamn och häl. CGyllenborg Vitt. 312 (1721). De Swenska kan intet göra något som duger (på tal om engelskt kläde), och de stora Fabrikörerna, som ha stora hus, få wäl tugga snok. Posten 1768, s. 13. (Sv.) Tugga snok .. (fr.) mâcher à vide, manger son pain à la fumée du rôt. Weste (1807; angivet ss. populärt). Tugga snok är ett populärt och lågt talesätt för Ha ingenting att äta. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Tugga snok, (dvs.) .. ej bli delaktig af, gå miste om ngt väntadt. Sundén (1891).

 

Spalt S 8168 band 28, 1980

Webbansvarig