Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNOK- snω3k~ l. SNOKA- snω3ka~.
Ordformer
(snok- 1870 (: Snoksilke)—1914 (: Snokört). snoka- 1838 (: Snokasilke))
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) snog(a)-; jfr äv. sv. dial. (Skåne) snogagång, väg l. stig som slingrar l. går i slingor, (Blek.) gå i snok, om bäck: gå i krok; ssgsform av SNOK, sbst.2 (med tanke på snok(ar)s l. orm(ar)s utseende l. krypande l. slingrande rörelsesätt) l. av en (sannol. av nyssnämnda ord avledd) motsvarighet till d. snoge, röra sig l. krypa som en snok l. orm, (ormlikt) slingra]
i ssgr betecknande växter av ormliknande utseende l. med krypande l. slingrande växtsätt.
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SNOK-SILKE. (snok- 1870. snoka- 1838) [sv. dial. snogasilke] slingerparasiten Cuscuta epilinum Whe, linsnärja; förr äv. om släktet Cuscuta Lin.; jfr silke 4 a. Lilja SkånFl. 107 (1838). Därs. 165 (1870; om släktet). —
-ÖRT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 8168).
1) [sv. dial. snogaört] växten Taraxacum officinale (Web.) Marss., maskros. Lyttkens Växtn. 1640 (1914; från Skåne).
2) [sv. dial. snogört] växten Vicia cracca Lin., kråkvicker. Lilja SkånFl. 548 (1870).
B: SNOKA-SILKE, se A.

 

Spalt S 8169 band 28, 1980

Webbansvarig