| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNOKIG snω3kig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. SNOKOT, adj.
(i vitter stil) (på ett snok- l. ormliknande sätt) slingrig l. krokig; äv. närmande sig l. övergående i bildl. bet.: listig. Arvidi 69 (1651: snookot; utan angiven bet.). Haha, om han är snokig / som orm, har nos af lo, / han finner ingen sko. Nycander Gullsk. 21 (1911). Där borta var resans .. mål: Rössjöholm. Vägarna slingrade sig snokigt. Jönsson ÄnSjung. 87 (1937, 1954).
Spalt S 8172 band 28, 1980