Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNORRHÄTTISK, adj.
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat lt. snorrhetisch, snurrhetisch l. dyl., hätsk l. frän l. stor i munnen, ssg med förleden av lt. snorren, snurren, brumma, knorra o. d. (se SNURRA, v.) l. (därmed samhörigt) lt. snurr(e), näsa, mun, trut, käft, o. senare leden HÄTSK]
(†) stor i munnen l. truten l. käften, (skrävlande) övermodig? The Romarnäsige och Snorrhättische Tillianer. SthmMag. 1781, s. 322 (1631; rättat efter hskr.).

 

Spalt S 8195 band 28, 1980

Webbansvarig