Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNURPA snur3pa2, v., äv. SNORPA snor3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(snorpa c. 1755. snurpa 1891 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snurpa, snorpa; i avljudsförh. till SNÄRPA, v. — Jfr SNURPA, sbst., SNÖRPA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dra ihop, snörpa; särsk. ss. beteckning för snabb sömnad. Schultze Ordb. 4656 (c. 1755). Symaskinernas antal (på industriutställningen) är sex af Singers utmärkta system, alla sex snurra och snurpa de värre. GbgP 1891, nr 157A, s. 2.

 

Spalt S 8212 band 28, 1980

Webbansvarig