Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNUSK snus4k, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. SNUSKER snusk4er, m.; best. -n; pl. snuskar.
Ordformer
(snusk 1876 osv; jfr: Pelle Snusk (1863; benämning på figur i bilderbok). snusker 1749 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snusk, snusker; jfr d. snuske; till SNUSKA, v.2]
(ngt vard.) snuskig (se d. o. 1) man (l. pojke); i sht förr äv. mindre nedsättande: smutsig l. lortig man (l. pojke), lortgris; äv. bildl., om person som är snuskig i moraliskt avseende. Lind (1749). Gemena handtwerkslymmel, falska snusker, / Jag will ditt hufwud hafwa för din lögn. Hagberg Shaksp. 4: 277 (1848). Den ursunde Lewi Pethrus ställes .. i kontrast till snuskern Lidman. GHT 1953, nr 46, s. 3.
Ssgr, se snusk, sbst.2 ssgr.

 

Spalt S 8238 band 28, 1980

Webbansvarig