Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNUSKA snus3ka2, v.2 -ade; vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (tillf., Östergren (1943)); -ARE (till verb med snuska ss. senare ssgsled, ÖgCorr. 1966, nr 111, s. 10 (: nedsnuskare, om person som snuskar ned)).
1) vara snuskig l. bära sig snuskigt åt. Kompassen (var) stulen, ruffdörrn uppbruten .. och så hade dom snuskat också, så jag måste ta opp efter dom. Siwertz ResK 175 (1929). IllSvOrdb. (1955).
2) i fråga om att nedsmutsa l. nedsöla l. nedsolka ngt; särsk. dels med obj. o. predikativ betecknande resultat av sådant nedsmutsande osv., dels i de särsk. förb. SNUSKA NED, TILL. Snuska full. Sundén (1891).
SNUSKA TILL10 4. = snuska ned; särsk. refl., i uttr. snuska till sig. Snuska till sig. Björkman (1889). Östergren (1943).
1) till 1, 2: handlingen l. verksamheten att vara snuskig l. snuska (ned). I storstäderna borde dylikt snuskeri (dvs. att gömma smutsiga tvättkläder länge i garderoben) förbjudas af hälsopolisen. Tenow Solidar 1: 114 (1905).
2) bildl., om handlingen l. verksamheten att syssla med l. framställa snusk (se snusk, sbst.2 2) l. vara snuskig (se d. o. 2); särsk. konkret(are), om resultatet: snuskighet, snusk. Huru länge skola snuskerierna (med framförande av osedliga visor m. m.) å (restaurangen) Alhambra fortgå? SvMorgBl. 1899, nr 58, s. 3. Andligt snuskeri är väl ändå värre än fysiskt. SvD(A) 1939, nr 21, s. 6; jfr 1. Dylika snuskerier borde icke få tryckas. Östergren (1943).
Spalt S 8240 band 28, 1980