Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNYLLEN l. SNILLEN, p. adj.
Ordformer
(snillen c. 1755. snylen 1759 (: snylna, sg. best.). snyllen 1734—1865)
Etymologi
[jfr sv. dial. snyllen, snöllen, snillen, snullen; nära besläktat med SNYLLANDE]
(†) = SNYLLANDE. Dalin Arg. 2: 256 (1734, 1754). Snillen .. Snyllen, (dvs.) skamflat, hemsk, skämmande, misslynt, småond. Schultze Ordb. 4651 (c. 1755). (Vi) passerade .. en by .., hvaräst vi såge (hur folket var i färd med att slå katten ur tunnan). .. Det löijeligaste (dvs. mest roande) för mig var att betrackta deras snylna mine, som ej råkade tunnan när deras .. tour kom. Ferrner ResEur. 108 (1759). Vi blefvo rätt snyllna och långnästa, då .. vi funno Eder ha flytt för oss .., som för fienden. PDAAtterbom (1843) i 2Saml. 11: 20. Jolin Mjölnarfr. 94 (1865).
Avledn. (†): SNYLLENHET, r. l. f. förhållandet att vara skamsen l. skamflat. Serenius (1741).

 

Spalt S 8262 band 28, 1980

Webbansvarig