Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÅR- snå3r~, ssgsled2, förr äv. SNOR-.
Ordformer
(snor- 1776 (: Snorduk). snår- 1874 (: snårsöm) osv.)
Etymologi
[ombildning av snårda-, snorda- (i sådana ssgr som snårdalist, snordatäcke, snordatyg), p. pf. av SNÄRJA, v. (jfr SNÅR, sbst.3); i formen snår- dock anslutet till (l. möjl. av) SNÅR, sbst.3]
vävn. ss. förled i ssgr: i krabbasnår o. d.
Ssgr (vävn.; numera mindre br.): SNÅR-DUK. duk vävd i krabbasnår l. dukagång. Lagerbring 1Hist. 3: 573 (1776). —
-SÖM. sömn. = duka-gång-söm. Berg Handarb. 197 (1874). Fatab. 1967, s. 83. —
-VÄVNAD. (numera mindre br.) vävn. abstr. o. konkret: vävnad i krabbasnår l. dukagång, krabbasnår l. dukagång. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 233 (konkret). Fatab. 1959, s. 204 (abstr.).

 

Spalt S 8294 band 28, 1981

Webbansvarig