| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SNÄCKA snäk3a2, sbst.2, förr äv. SNÄCKJA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (OPetri Kr. 69 (c. 1540) osv.) ((†) -er Œdman Bahusl. 90 (1746)).
om (mindre) tvåstävad (i sht spetsgattad) farkost.
a) (förr) mindre l. medelstort (högstammigt o. högbordat) långskepp l. ledungsskepp; äv. (numera bl. arkaiserande l. i vitter stil) allmännare, om liknande krigsskepp l. kaparfartyg l. om annan vacker l. snabbseglande farkost o. d.; jfr SNÄCKA, sbst.1 1 b γ. Förra än Stocholm wardt bygdt pläghade .. (sjörövare) med theres sneckior löpa in i Mäler och göra them stoor skadha som boodde ther om kring. OPetri Kr. 69 (c. 1540). Hälsungabotn, hwarest the gamle Näskungar, Lästrykare, Hermioner, etc. haft theras långa askar, Barckar, Snäckor och Båtar. Broman Glys. 2: 303 (c. 1730). Nils Sture fick en Snäcka, bygd utan för Stockholms-Slott. Dalin Hist. 2: 775 (1750). Leding eller Ledungslama, som til en del utgjordes .. med fyra skepp från hvarje härad, undantagande .. Gottland som utrustade sju snäckor. KrigVAH 1834, s. 15. Brudens stolta snäcka fårar / Hafvets silfverblanka spegel. Gumælius Engelbr. 8 (1858). (Tasso:) Jag ilar hän till stranden, finner der / En snäcka strax med folk af hjelpsamt lynne, / Med landtmän, som till marknad farit nyss / Och vända åter, folk ifrån Sorento. Oscar II 2: 132 (1861, 1887). Deras (dvs. Tristan o. Isoldes) snäckas / segel svunnit / bort på mörkblå djup. Bengtsson LegBabel 66 (1925). En god båt ägde Torvid. Det var en tolvbänkad snäcka, och ägaren stod själv vid styråran. Lindström Österhus 141 (1952). — jfr HÄRADS-, VIKINGA-SNÄCKA.
b) [sannol. efter lt. schnikk l. nl. snik] (†) litet, grundgående o. rundgattat segelfartyg med två master; jfr SMACK, sbst.1 1. Dessa små fartyg som gå imellan Amsterdam och Holstein kallas gemenligen Sneckor, de äro något mindre än ordinaira Smackar, men gifva dem uti seglande intet efter. Brelin Resa 140 (1758). (Sv.) Snäcka .. (Skeppsb.) (t.) Schmacke. Heinrich (1828).
c) i sht sjöt. spetsgattad (klinkbyggd) roddbåt l. mindre segelbåt; snipa. Hyltén-Cavallius Vär. 1: II (1864). Vi bodde .. (på Runmarö), då vi höllo till i de farvattnen med vår snäcka (från Stockholms båtbyggeriaktiebolag). Strix 1900, nr 24, s. 2. Sedan jag fått mina grejor utplockade ur sjöboden och nedlagda i hans lättrodda snäcka, togo vi ned kanoten från dess plats på bjälkarna och satte den i sjön. Sparre PlåtM 25 (1914). Den minsta i kosterbåtarnas stora släkt är ”snipan”, i norra Bohuslän kallad ”snäcka”. Hägg Segel 102 (1935). SvFiskelex. (1955; om snipa). — jfr SEGEL-SNÄCKA.
-PENNINGAR, pl. (snäck- 1896 osv. snäcke- 1876—1905. snäcko- 1881 osv.) [fsv. snäkkio pänningar] (förr) om avgift varmed härad friköpte sig från skyldighet att bygga o. utrusta ledungsskepp l. om böter erlagda för försummad ledungsskyldighet (l. skatt återgående på sådan avgift l. sådana böter); jfr ledungs-penningar. IllSvH 2: 101 (1876). Söderwall 2: 450 (1896). 2SvUppslB Suppl. (1955).
B (†): SNÄCKE-LAG, -PENNINGAR, se A.
C: [efter fsv. snäkkio-] (†) SNÄCKO-LAG, -PENNINGAR, se A.
Spalt S 8311 band 28, 1981