Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄGG, adj.
Ordformer
(snegg c. 1680. snägg c. 1755—1845 (: snägghåriga, sg. best.))
Etymologi
[sv. dial. snägg, snägger, slät, korthårig, kort, frusen, vresig o. d.; jfr nor. dial. snegg, kort, rask; etymologiskt identiskt med SNYGG (se närmare etymologisk parentes under d. o.). — Jfr SNÄGGA, SNÄGGIG]
(†)
I. i fråga om hårbeklädnad hos djur: kort (o. blank l. fin); anträffat bl. i ssgn SNÄGG-HÅRIG.
II. vass; vresig.
1) om vapen: skarp, vass. Salmon gåhr till wegga / Salmon / tahlar til branden (dvs. svärdet) den snegga. Visb. 2: 310 (c. 1680).
2) tvär, vresig, skarp (se SKARP, adj. 15). Snägg, .. (dvs.) twär, skarp. Spegel 455 (1712). Schultze Ordb. 4631 (c. 1755).
Ssg (till I; †): SNÄGG-HÅRIG. [jfr sv. dial. snägghårig, snägghårad] om djur: som har kort (o. blankt l. fint) hår; jfr snagg-hårig, snygg-hårig 2. DA 1808, nr 28, Bih. s. 2 (om hund). LfF 1845, s. 121.

 

Spalt S 8312 band 28, 1981

Webbansvarig