Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SNÄLLA snäl3a2, sbst.4, r.; best. -an; pl. -or.
(vard.) snälltåg. Elgström FantNov. 67 (1920). Snällan mot Stockholm var nästan i rätt tid. Vi 1954, nr 2, s. 4. — jfr NATT-SNÄLLA.
Spalt S 8324 band 28, 1981