| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
1) (mera tillf.) knäppa (med fingrarna; se KNÄPPA, v.1 II 1); äv.: knäppa (se KNÄPPA, v.1 I 2; i avledn. SNÄPPARE). ”Nu fick han allt något att grunna över”, sa snickarn och snäppte med fingrarna mitt för näsan på skräddarn. Sagoprins. 27: 19 (1934). Collinder SvOrdhjälp 167 (1968).
2) (i sht i fackspr.) med ett klickande l. knäppande ljud inta ett låst läge (i sht om lås o. d. där en hake l. dyl. fasthålles av en fjäder); äv.: placera (ngt) i ett låst läge så att det fastnar med ett klickande l. knäppande ljud; äv.: med ett klickande l. knäppande ljud lossna ur ett spänt läge. Dalin FrSvLex. 1: 56 (1842; om bösslås). (På vidstående bild) ses (väsk-)låset .. låst genom snäppning. Plastvärld. 1962, s. 49. Dosorna (till elektriska kopplingar) täcks med särskilda lock, som snäpps fast eller fästs med skruvar. TT 1969, s. 773. — särsk. i p. pr., om (ngt som kännetecknas av) ljud: som (kännetecknas l.) består av klickande l. knäppande ljud; särsk. om sätt att tala o. d.: korthuggen l. stackato. Alla bankdirektörer har hårda, outgrundliga ansikten och kärv, snäppande replikföring. Balderson Harps. 61 (1969).
SNÄPPA PÅ10 4. med ett klickande ljud sätta på (ngt) så att det låses. DN 1977, nr 68, s. 27 (med avs. på lock till kaffeburk). —
SNÄPPA UPP10 4, äv. OPP4. om lås o. d.: gå upp (lossna) med ett klickande l. dyl. DN 16/7 1967, Söndagsbil. s. 4.
-LOCK. lock (se lock, sbst.2) med en fals l. dyl. för fasttryckning runt (utsidan av) kärlets kanter. SIS 71 10 48: 1 (1960). —
-LÅS. [jfr t. schnapp(er)schloss, eng. snap-lock] lås som stänges (o. öppnas) med ett snäppande ljud; snäppare (se snäppare, sbst.2 2; jfr snapp-lås 2). En inrättning, genom hvilken, efter (lås-)regelns fulla framskjutning, från dess hufvud framspringer en hake åt hvardera sidan, hvarigenom regeln liksom får utseendet af ett T: snäpplås. Eneberg Karmarsch 2: 746 (1862). En väska med handtag och snäpplås, alternativt väsklås. Form 1946, Ann. s. 101. —
-MEKANISM. särsk. (bot.) hos växt: mekanism som gm självspänning o. utlösning av denna åstadkommer självspridning. VäxtLiv 4: 321 (1938). —
1) (numera föga br.) till 1: knäppare (se knäppare, sbst.1 2). WoJ (1891). Collinder SvOrdhjälp 167 (1968).
2) (i sht i fackspr.) enklare låsanordning (vanl. utan nyckel) som tillslutes (o. öppnas) med ett snäppande; särsk. om låsanordning (utan nyckel) där en fjäder fasthåller en reglingsanordning som öppnas o. stängs endast gm att man drar i l. trycker på regeln l. det (t. ex. ett väsklock l. en dörr) som tillsluter ngt; jfr snäpp-lås. PriskurLeja 1895—96, s. 64 (på koffert). Låset i en dörr kan också ersättas med s. k. snäppare. Berggren Träslöjd 115 (1945).
3) om avtryckare med snälltryck l. om snapplås (se d. o. 1); ss. förled i ssgr.
4) bot. växt som gm självspänning o. utlösning av denna medelst en slunganordning åstadkommer självspridning. VäxtLiv 4: 316 (1938).
Ssgr (†; till snäppare, sbst.2 3): snäppare-hane. om hane på snapplås (se d. o. 1). Sparre Stand. 56 (1847). —
-lås. snapplås (se d. o. 1); äv. i uttr. snäpparelås med tändsnöre, om luntsnapplås. KrigVAT 1850, s. 389. Därs. 393 (: med tändsnöre; om förh. i Bern o. Zürich på 1500-talet).
Spalt S 8329 band 28, 1981