Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄR, n.; pl. = (Adlerbeth Æn. 97 (1804), JPTheorell i 2SAH 8: 60 (1816)).
Etymologi
[sv. dial. snär; sannol. ombildning av SNÄRE (med anslutning till SNÅR, sbst.1)]
(†) snår (se SNÅR, sbst.1). I törniga snär. Adlerbeth Æn. 97 (1804). De blefvo .. öfverfallne och plundrade af röfvare; men undkommo med förlusten af sina dyrbarheter och irrade i de tjockaste snär. JPTheorell i 2SAH 8: 60 (1816). Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssg, se snäre ssg.

 

Spalt S 8331 band 28, 1981

Webbansvarig