Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄRE, n.; best. -et; pl. -en (Mörk Ad. 1: 155 (1743)).
Etymologi
[sv. dial. snäre; jfr d. (dial.) snære, snärjmåra o. d., nor. snære, nor. dial. snære; avledn. av SNÅR, sbst.1 — Jfr SNÄR]
(†) snår (se SNÅR, sbst.1). At wada öfwer diupa Strömar, och draga sig fram mellan trånga snären i Skogen. Mörk Ad. 1: 155 (1743). Afzelius SæmE 265 (1818). — jfr SKOGS-SNÄRE.
Ssg (äv. att hänföra till snär; †): SNÄR-SKOG. snårskog. Ling Gylfe 184 (1814). Dens. As. 451 (1833).

 

Spalt S 8331 band 28, 1981

Webbansvarig