Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄRJE snær3je2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[till SNÄRJA, v.]
(mera tillf.) snara (se SNARA, sbst.1 1); i ssgn FÅGEL-SNÄRJE (En krok fanns kvar för don och fågelsnärje. Johansson Skepp. 97 (1915)).

 

Spalt S 8340 band 28, 1981

Webbansvarig