SOBRIETET, r. l. f.
Etymologi
[liksom t. sobrietät, eng. sobriety av fr. sobrieté, av lat. sobrietas (gen. -tātis), till sobrius (se SOBER)]
(†) soberhet; äv.: nykterhet (se d. o. 3 o. jfr SOBER 1). Pfeiffer (1837). Dalin (1871; äv. om nykterhet).
Spalt S 8467 band 28, 1981
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
