Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOCIELL, adj.; adv. -T (Frey 1847, s. 183 (: socieltpraktiska)).
Ordformer
(sociel- i ssg 1847 (: socielt-praktiska). sociell 1795—1897)
Etymologi
[ombildning av SOCIAL efter mönster av sådana ordpar som GENERAL, adj.: GENERELL, IDEAL, adj.: IDEELL, REAL: REELL]
(†) social (se d. o. 4), samhälls-, samhällelig; äv.: social (se d. o. 4 c), sällskaps-; äv. dels om djur: social (se d. o. 2; i ssgn SOCIELL-MASK), dels om växt, = SOCIAL 3; äv. i utvidgad anv., om natur hos växt). De författare, som ledt borgerliga samhällens uphof ifrån vissa sociella anlag hos menniskan, hafva (osv.). Höijer 4: 157 (1795). Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 345 (om växter). Den klassernas sociella samverkning och sammansmältning, hvartill den närvarande civilisationen synes oss sträfva. Frey 1848, s. 370. Växternes mer eller mindre sociella natur. BotN 1856, s. 43. Sociella och militära föreningen Gustaf II Adolf. Skarstedt Pennfäkt. 62 (1897).
Ssgr (†): A: SOCIELL-MASK. [larven lever i samhällen av sociala insekter (t. ex. humlor)] om larven till fjärilen Aphonia sociella Lin., humlemott. Hagström SvarVetA 126 (1773). Fischerström 1: 705 (1779).
B: SOCIELLT-PRAKTISK. socialt praktisk. Frey 1847, s. 183.

 

Spalt S 8489 band 28, 1981

Webbansvarig