Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SOCKNA sωk3na2, l. sok3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
intensivt l. energiskt söka o. leta (efter ngn l. ngt); äv. abs.; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): med hjälp av socken (se d. o. 7) söka i vatten (efter ngn l. ngt), dragga (efter ngn l. ngt). Serenius 203 (1741). Sokna .. (dvs.) Söka och leta med all flit. Schultze Ordb. 4674 (c. 1755). Föräldrarne läto i tre dagar förgäfves sockna efter honom (dvs. sonen som befarades ha drunknat). BL 19: 89 (1852). Till (de vid säljakt i Norrb. använda) jullarna höra åror, ett par korta båtshakar, isbillar och draggar, s. k. sokenankare, varmed man soknar efter sjunkna sälar. 2SvKulturb. 1—2: 241 (1934).
Spalt S 8561 band 28, 1981