Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOKRATIK så1krati4k l. sok1-, äv. sω1– l. sωk1-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(äv. socr-)
Etymologi
[jfr t. sokratik; till SOKRATISK efter mönster av sådana ordpar som DOGMATISK: DOGMATIK]
(numera föga br.) sokratisk (se d. o. slutet) undervisningsmetod; jfr HEURISTIK, KATEKETIK 2, MAJEUTIK. En särskilt konst eller vettenskap, under namn af Katechetik eller Sokratik, bildades (vid slutet av 1700-talet i Tyskl.), och färdigheten i densamma började allt mer anses såsom en Skollärares ypperligaste egenskap. Broocman TyUnd. 2: 142 (1808). Ekbohrn (1904). —

 

Spalt S 8581 band 28, 1981

Webbansvarig