Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLSTITIAL- solstit1sia3l~ l. 10—.
Etymologi
[jfr t. solstitial-, eng. solstitial, fr. solsticial; av lat. solstitialis, till solstitium, sommarsolstånd (se SOLSTITIUM)]
förled i ssgr som betecknar ngt som har samband med solstånd.
Ssgr (astr.): SOLSTITIAL-KOLUR ~kolɯ2r l. ~kω-, r. l. m.; best. -en. [jfr t. solstitialkolur, eng. solstitial colure; med avs. på senare ssgsleden se solstånds-kolur] om den storcirkel som går genom himmelspolerna o. solståndspunkterna, solståndskolur; i sht i sg. best. 2NF 14: 614 (1910). —
-PUNKT. [jfr t. solstitialpunkt, eng. solstitial point, fr. point solsticial] solståndspunkt. Melanderhjelm Astr. 2: 424 (1795).

 

Spalt S 8739 band 29, 1982

Webbansvarig