Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOLUBILITET sol1ɯbil1ite4t l. så1– l. sωl1– l. sω1-, l. -ub-, l. 010—, r. l. f.; best. -en.
(numera knappast br.) egenskapen l. förhållandet att vara löslig, löslighet. Scheele Bref 84 (1775). Ekbohrn (1904).
Spalt S 8739 band 29, 1982