Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLVABILITET sol1vabil1ite4t l. 010—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. solvabilität, eng. solvability, fr. solvabilité; till SOLVABEL]
1) (numera knappast br.) motsv. SOLVABEL 1: betalningsförmåga, solvens. Andersson (1845). 2NF 26: 368 (1917).
2) (†) motsv. SOLVABEL 2, om förhållandet att vara betalbar; jfr SOLVENS 2. Åstrand (1855). Nisbeth (1870).

 

Spalt S 8744 band 29, 1982

Webbansvarig