Publicerad 1982 Lämna synpunkter SOLVABEL solva4bel, adj. -ble, -bla. Etymologi [jfr t. solvabel, eng. o. fr. solvable; till SOLVERA. — Jfr SOLVABILITET] Leopold i 2SAH 1: 264 (1801; i förteckning över främmande ord). 1) (numera knappast br.) = SOLVENT 1. Pfeiffer (1837). 2NF 26: 368 (1917). 2) (†) = SOLVENT 2. Åstrand (1855). Nisbeth (1870). — Spalt S 8744 band 29, 1982 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
