| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOLVERA solve4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) med avs. på ämne: lösa (se d. o. 12 a), upplösa; äv. med avs. på mat: (hjälpa till att) smälta; äv. abs., om ämne: verka lösande; jfr DISSOLVERA, RESOLVERA 1 a. Berchelt PestOrs. E 7 a (1589). Om man solverar 1 gran Camphert uti 1 unts Spiritus Vini .., så (osv.). Triewald Förel. 1: 19 (1728, 1735). Wij fick (ombord) till mats: bröd ..; gröt till middag och afton dageligen. Dricka ej annat än franskt win … Dett kunne intet solvera maten äller törsten drifwa, torkade, hettade. Linné Dal. 321 (1735). Scheele Bref 42 (1770; abs.). WoJ (1891).
2) (†) refl., om bergart: klyva sig. (Kalk)-Brottet (i Boda) går horizontelt, hwarefter stenarten som en skiffer naturelt solverar sig. Linné Dal. 17 (1734).
3) (utom i den under slutet nämnda anv. numera bl. med ålderdomlig prägel) med avs. på problem: lösa (se d. o. 15); äv. med avs. på sats o. d.: analysera l. ta ut satsdelarna i; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskilt fall av problemlösning; förr äv. dels med avs. på fråga l. förslag o. d.: analysera l. utreda l. förklara l. besvara (äv. i uttr. solvera en distinktion eller två, analysera l. utreda l. förklara ett l. annat), dels med avs. på svårighet: avhjälpa; jfr RESOLVERA 1 c γ, δ. Månge finnes som jactiterat sigh (dvs. offentligt påstått) att the kunna solvera een distinction eller twå, och ähre doch ynkeligh versati in Articulis fidei (dvs. kunniga i trosartiklarna). UppsDP 1594, s. 42 a (c. 1610). Borgerskapet kiänne och befinne sigh fast eenfallige och swage .. strax uthan något betänckiande kunne solvere de högwichtige argumenter, som dem oförmodeligen (av konungen) proponeres kunne. RA II. 2: 96 (1617). Ärnar man fuller med kopparen, som nu heel onyttig ligger, att solvera desse difficulteter (dvs. penningbristen). RP 3: 200 (1633). (De ryska prästerna kunde icke) Suara till gemena frågor, them man dhem föreställte af Gudzord, angåendes dheras Ämbete och troos bekennelse, them doch dhe findske bönderna mest Solvera kunne. PJBjugge (1643) i FinKyrkohSP 2: 110. Man ”solverade” de svenska meningarna efter ungefär samma schema som de latinska. SkrModLärF 20: 93 (1922). En solvering av hela den offentliga socialvårdens problem. SvD(A) 1929, nr 282, s. 4. — särsk. mat. med avs. på matematiska problem l. ekvation: lösa; äv. (o. numera företrädesvis) med avs. på triangel: med ledning av tre av varandra oberoende element (sidor l. vinklar) beräkna de övriga elementen i; jfr RESOLVERA 2. Swedenborg RebNat. 1: 272 (1717). Solvera en ekvation. Östergren (1943). Solvering av trianglar. IngHb. 1: 164 (1947).
Spalt S 8745 band 29, 1982