Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOMA så4ma, sbst.2, n.; best. -t; pl. = l. -n.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. soma av gr. σῶμα (gen. σώματος), kropp (motsatt: själ l. ande), person, av ovisst urspr. — Jfr SOMASTENI, SOMATIK, SOMATIKER, SOMATISK, SOMATIST, SOMATO-]
biol. om allt hos en levande individ (djur l. högre växt), vilket ej utgöres av könsceller l. dessas moderceller. Äro de egenskaper, som vid kampen för tillvaron fälla utslaget, egenskaper, som uppkommit genom endast förändringar i somat, är detta urval utan betydelse för utvecklingen. Sefve UtvLär. 163 (1926). August Weismann .. förfäktade talangfullt idioplasmans oberoende av somat, d. v. s. att s. k. förvärvade egenskaper ej gå i arv. VäxtLiv 3: 509 (1936).
Ssg: SOMA-CELL. biol. cell tillhörande somat, cell av annat slag än könscell, vegetativ cell. (Djurens o. de högre växternas) könsceller avvika i en viktig punkt från de vegetativa, s. k. somacellerna. VäxtLiv 2: 366 (1934).

 

Spalt S 8774 band 29, 1982

Webbansvarig