Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORBIT sorbi4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. sorbit, eng. sorbite av fr. sorbite (ordet tidigast använt 1872 av den franske kemisten J. B. J. Boussingault); till lat. sorbus, oxel, rönn, medelst den i kemiska namn vanliga ändelsen -it (jfr SORBIN). — Jfr SORBITOL]
(numera föga br.) sorbitol. Keyser Kemien 3: 127 (1876). Vid reduktion av glykos får man sorbit. BokNat. Mater. 231 (1953).

 

Spalt S 8900 band 29, 1982

Webbansvarig