Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORPA sor3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. sårp-)
Etymologi
[sv. dial. sorpa, surpa; jfr nor. dial. sorpa, surpa; samhörigt med SORP; i sv. möjl. dock delvis hypersvecism för SÖRPA, sbst. — Jfr SORPA, v.1, SORPE]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) modd l. sörja l. dy o. d. Een Frögd at man fick see then bara Markens Skorpa (efter syndafloden) / Ändock hon låg betäkt med möglot Brädzl och Sorpa. Spegel GW 115 (1685).
2) kreatursfoder bestående av hackelse l. agnar l. kli o. d. (samt ett kraftfoder av potatis l. rovor l. mjöl o. d.) utrört i (varmt) vatten, sörpa; äv.: giva av sådant foder; jfr SORP, SORPE. IErici Colerus 1: 50 (c. 1645). Orrelius Diurr. 66: 8 (1750; använt ss. kofoder). Tre ”sorpor” om dagen bör en ko hafva och då hon nyss kalfvat dessutom mjöldrick. Langlet Husm. 766 (1884).
3) (i vissa kretsar) om en blandning av bröd o. mjölk. Bröd 1972, nr 10, s. 13.
Ssgr (till 2; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. Nedanstående ssgr kan äv. hänföras till sorp o. sorpa, v.1): SORP-FODER. foder (se foder, sbst.1 1) i form av sörpa; jfr sörp-foder. Fischerström Mäl. 261 (1785). —
-HUS. hus där sörpa tillagas; jfr sörp-hus. OfferdalKArk. N II 1, s. 125 (1753). —
-KAR. kar (se kar, sbst.1 2) för tillagning av sörpa. LAA 1813, s. 316. —
-KITTEL. jfr -kar. SockenbeskrHäls. 280 (1790). —
-ÄMNE. ämne för sörpa. SockenbeskrHäls. 133 (1791).

 

Spalt S 8951 band 29, 1982

Webbansvarig