Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SPANIEL span4iel, m. l. r.; best. -n; pl. -s
Etymologi
[jfr t. spaniel, eng. spaniel; av ffr. espaignol (fr. épagneul), specialanv. av espaignol, spanjor (se SPANJOL)]
om hund av endera av ett flertal samhöriga långhåriga hundraser med långa hängande öron, lång kropp o. kort nos; jfr SPANSK 2 f β. Nilsson Fauna 1: 237 (1847). Åtföljd af två stora jakthundar, en gulhårig spaniel och en svart spårhund. Kræmer Fromentin Dom. 12 (1913). — jfr VATTEN-SPANIEL.
Ssg: SPANIEL-RAS. Östergren (1943).

 

Spalt S 9102 band 29, 1982

Webbansvarig