| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPARSAMLIG, adj. -are (HC11H 13: 42 (1697)) (superl. -st BoupptSthm 1669, s. 1541 (: på Sparsambligste sätt), möjl. äv. -est G1R 29: 688 (1560: sparsamblige[ste]; ss. adv.)); adv. = (Scherping Cober 2: 142 (1737)), -A (KOF 1: 199 (1575), Schultze Ordb. 4764 (c. 1755)), -EN (Leuchowius Zader 292 (1620), Weste FörslSAOB (c. 1817)), -T (AOxenstierna 8: 304 (1633)).
(†) sparsam (se d. o. 1, 2); särsk. ss. adv. Vij haffve .. låttedh tilskrifve Dionijsio Bureo, att han the 30,000 daler, som han senesth bekom hedhan ifrå Sverigie, skall anlegie thett nögligestte och sparsamblige[ste], som han någen tidh bästh kan. G1R 29: 688 (1560). (Han) bleff för sitt omak sparsamligen betalat. NorrlS 10: 106 (1643). Du (dvs. den girige) lefwer med stort godz helt armt och sparsamlig! / Tu hafwer godtzet ei, men godzet hafwer tig. Scherping Cober 2: 142 (1737). Detta medel (dvs. att kasta fångarna i håltornet i Åbo slott) brukas .. sparsammeligen, och allenast i de gröfsta brottmål. BtVLand 5: 83 (1764). Bröllop slutas om Tisdags afton och på dessa tracteras måtteligen och sparsamligen. KulturbVg. 1: 96 (1792). Som den sparsamliga frun visste, att besöket ej skulle blifva långt, hade hon tändt en stearin-ljus-bit i en liten krona. Knorring Skizz. II. 2: 107 (1845). — jfr O-SPARSAMLIGA.
Spalt S 9209 band 29, 1983