Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPARTIAT spar1tia4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. spartiat, eng. spartiate, fr. spartiate; av lat. spartiates, av gr. σπαρτιάτης, avledn. av Σπάρτη, Sparta (se SPARTAN)]
hist. medlem av den fullvärdiga (doriska) medborgarklassen i det forntida Sparta (motsatt dels: helot (se d. o. 1), dels: perioik). Rosenstein PVetA 1789, s. 51. Du är för liten till växten att regera, sade en Spartiat åt en af Lacedemons konungar. Leopold 5: 404 (1802). Spartanerna själva eller spartiaterna, såsom de som samhällsklass kallade sig, behöllo .. för sig själva all politisk makt i staten. Grimberg VärldH 2: 258 (1927). Henrikson AntikHist. 1: 65 (1958).
Ssg (hist.): SPARTIAT-FOLK. i sg. best.: spartiaterna. SvUppslB 25: 815 (1935).
Avledn.: SPARTIATISK, adj. [jfr lat. spartiaticus, gr. σπαρτιακός] hist. som tillhör l. har avseende på l. är kännetecknande för l. härstammar från spartiaterna; som består l. utgörs av spartiater. NF 15: 194 (1890). Vid 7 års ålder togos gossarna inom det spartiatiska härskarfolket från hemmen och fingo .. uppfostran i militära förband. SvUppslB 25: 816 (1935).

 

Spalt S 9212 band 29, 1983

Webbansvarig