Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPEDITION sped1iʃω4n, äv. -itʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
verksamheten att avsända l. utskicka l. befordra (ngt); verksamheten att utträtta (ngt); äv. om enskilt utslag av sådan verksamhet; numera bl. (handel.): spediering (i nu bruklig bemärkelse). Nordforss (1805). Spedition .. (dvs.) uträttande, afgörande. Gynther ConvHlex. (1848). (Hemslöjdare måste få) en lämplig organisation och hafva en medelpunkt i en arbetschef, som .. förestår en centralt belägen hopsättningsverkstad, der sådan kan vara behöflig .. såväl för att gifva produkterna deras fulländning som för speditionen, genom hvilken de först göras till en handelsvara. TT 1871, s. 19. För utförandet av speditioner anbefaller jag mig i Eder benägna hågkomst. Auerbach (1913). Förmedlandet av transportlägenhet, spedition, har med den mellanfolkliga samfärdselns utveckling utbildats till en uppdragstyp, som i viss mån behärskas av särskilda regler. Hernberg Rättsh. 265 (1922). Västhagen Affärsbokf. 90 (1945).
-KONTOR. om kontor för bedrivande av speditionsverksamhet. RegInnehPostalFörordn. 8: 125 (i handl. fr. 1860). —
-MAN. (i fackspr.) om person med kunskap om o. erfarenhet av speditionsverksamhet. Östergren (cit. fr. 1927). GHT 1935, nr 218, s. 18. —
-VERKSAMHET~004, äv. ~200. verksamhet avseende l. innebärande spedition, spedition. Östergren (1944).
Spalt S 9285 band 29, 1983