Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPEED spi4d, r.; best. -en; pl. (mera tillf.) -er.
Ordformer
(speed 1868 osv. spid 1932—1939)
Etymologi
[av eng. speed, av feng. spēd, spōed, motsv. fsax. spōd, mlt. spōt, mnl. spoet, spoed (nl. spoed), fht. spuot; till det verb som föreligger i feng. spōwan, trivas, lyckas, fht. spuon, lyckas, fullbordas, till den rot som äv. föreligger i bl. a. find. sphāyatē, blir fet, tilltar, lat. spes, hopp, o. SPAR, adj. — Jfr SPEEDA, SPEEDIG, SPEEDOMETER, SPEEDWAY]
1) (i sht i fackspr.) fart (se d. o. 7), hastighet; numera i sht närmande sig 2; äv. (vard.) oeg. l. bildl. THästv. 1868—69, s. 54. (Hon) skällde för full speed och frågade inte efter någonting. Widegren Ragg. 141 (1934). Maximal speed (för en viss helikopter) är 160 km. Expressen 13/3 1955, s. 5. — jfr SLUT-SPEED.
2) (vard.) fart (se d. o. 8); särsk. i uttr. sätta speed (på ngt), sätta fart (på ngt). Så satte de speed igen på sin Ford, / och vi hörde på avstånd dem skratta. Selander Dag 38 (1931). På banan var full speed med vals och polka. Engström Nak. 74 (1934); jfr 1. N. öppnade även andra ronden i samma stil, men nu satte malmöbon högre speed. Arbetet 1947, nr 294, s. 14. — jfr SLUT-SPEED.
3) sport. rush l. spurt; särsk om kapplöpningshäst, i uttr. få en speed, på viss sträcka l. under viss period löpa särskilt snabbt, göra en rush l. spurt. Han fick en speed på bortre långsidan och var .. jämsides med Gay Gal. ST 10/5 1962, s. 15. Idrottsboken 1979, s. 152.
Ssgr: (1, 2) SPEED-FÖRARE. (numera föga br.) racerförare. SvD(A) 6/2 1928, s. 20. —
(2, 3) -RYCK. (vard.) sport. om ryck (se ryck, sbst.1 1 b α) utfört med speed. DN 1973, nr 48, s. 20.

 

Spalt S 9286 band 29, 1983

Webbansvarig