Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPEKA spe3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. speka; jfr d. spege, ä. d. äv. spige, bringa i oordning; möjl. i avljudsförh. till (o. beträffande ä. d. spige etymologiskt identiskt med) nor. dial. spika, klyva i tunna flisor l. stickor, till spik (fvn. spíkr), f., flisa, sticka (se SPIK, metallten)]
(i sht i vissa trakter) krafsa l. rafsa l. riva l. rumstera; äv. med obj. betecknande vad som utsätts för krafsandet osv. Spekar en något får en något, spekar en inte får en inte. Granlund Ordspr. (c. 1880). När hönan har spekat ser hon efter hvad hon hittar. Därs. Hönsen .. sågo (ovanifrån) ut som humlor, .. der de gingo om hvarandra och plockade och skrockade och spekade bland spånorna. Hebbe NSannsag. 69 (1884). Mina, hustrun, räfsar rågstubb och river och spekar och brådskar. Moberg Sedebetyg 227 (1935).
Särsk. förb. (i sht i vissa trakter): SPEKA UNDAN10 32, äv. 40. krafsa l. rafsa undan (ngt). Vi (hade) förvissat oss om att åtskilliga micklar varit framme och spekat undan jorden (där en självdöd ko grävts ner) för att få sig några skrovmål. Knöppel VildmBild. 119 (1916). —
SPEKA UPP10 4. krafsa upp (ngt). Grannens höna spekar upp förstugestenen. Granlund Ordspr. (c. 1880).

 

Spalt S 9319 band 29, 1983

Webbansvarig