Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPELA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. spela, biform till spila (se SPILA, sbst.)]
(†) spjäla o. d. (jfr SPILA, sbst.); särsk. dels = SPILA, sbst. c, dels om stegpinne, dels om steknål använd vid servering. 2 st: Spehlor eller Stekspett med ringar uti ändan. Karlson StåtVard. 502 (i handl. fr. 1738). (Gäddorna) upskäras efter ryggen .., och med spelor utsträckas. Broman Glys. 3: 594 (c. 1740). Wasenius NorrlBoskSk. 76 (1751; utgörande tvärträ). — jfr TRÄ-SPELA.
Ssg: (†) SPEL-BELÄGGNING. konkret, om spjälorna på spjälsoffa. AB 1869, nr 127, s. 4.

 

Spalt S 9405 band 29, 1983

Webbansvarig