Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPERANS l. SPERENS, r. l. f. (AOxenstierna 5: 269 (1630), VDAkt. 1735, nr 520) l. n. (VDAkt. 1652, nr 35, Johansson Noraskog 3: 246 (i handl. fr. 1684)); pl. = (NAv. 11/4 1656, nr 1, s. 1).
Ordformer
(-ance 1630—1735. -ans 1651—1720. -antz 1668—1681. -anze 1668. -ence 1684)
Etymologi
[jfr lt. sperenzen, pl., t. speranzien, sperenzien, pl., vidlyftigt tal m. m.; av it. speranza, hopp, till sperare, hoppas, av lat. sperare, hoppas, rotbesläktat med kyrkslav. spěti, fortskrida, ha framgång, lit. spěti, vara snabb nog, SPAD o. SPOV. — Jfr SPIRANT, sbst.1]
(†) förhoppning, hopp; förtur (till ngt) l. löfte (om ngt). AOxenstierna 5: 269 (1630). (Det berättas) at Polackarnas här til hafde sperans på Tartaren och Cossaken nu mehre äre om intet. NAv. 11/4 1656, nr 1, s. 1. (Konsistoriet beslöt, att en student) får sperans till första rum, som vacera kan inter stipendiarios (dvs. bland stipendiaterna). ConsAcAboP 3: 100 (1666). VDAkt. 1735, nr 520.
Ssg (†): SPERANS-BOK. om bok avsedd för införande av uppgifter om löften om förläningen. RP 9: 321 (1642).

 

Spalt S 9526 band 29, 1984

Webbansvarig