Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPESK spes4k l. späs4k, l. SPETSK spet4sk l. spät4sk, adj. -are.
Ordformer
(spesk 1667—1937. spetsk 1781)
Etymologi
[sv. dial. spesk, spetsk; sannol. till SPETS, adj., efter mönster av adj. på -sk; jfr SPITSK o. SPESKAS]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) spetsig. (På kapellet) ähr .. itt högt Speskt och Spänt Torn. RannsaknAntikv. II. 1: 227 (1667). Livin Kyrk. 20 (1781).
2) om person: smal l. spenslig. Browallius SyndSkruke 30 (1937).

 

Spalt S 9532 band 29, 1984

Webbansvarig