| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPETS spet4s, sbst.6, förr äv. SPISS, sbst.3, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
a) på hjortdjurs horn: tagg. (Gammeltjurens) stolta hufvud bär nu fjorton spetsar på den ena och tretton spetsar på den andra hornskofveln. Knöppel SvRidd. 165 (1912).
b) zool. o. jäg. hos hjortdjur: ogrenat horn utan taggar; dels om sådant horn hos ung hjort l. råbock l. älgtjur, dels om sådant permanent horn hos vissa andra hjortdjur l. antiloper (särsk. i ssgrna SPETS-BOCK, -HJORT). jfr: Ett ungt älg-, hjort- eller rådjur med ogrenade horn benämnes resp. spetstjur, spetshjort och spetsbock. 2NF 26: 675 (1917).
2) (†) spetshjort (se d. o. 1). Serenius (1741). Hahr HbJäg. 338 (1866). jfr: (Kungens) Jägerier .. lefwererat .. Cron Hiortar .. dåf Hiortar .. Twå Stÿcken dåf Hiortz Spetzar. HovförtärSthm 1741, s. 7.
2) zool. (antilop av) släktet Oryx Blainv. (vars medlemmar har långa, raka l. svagt böjda o. spetsiga horn), oryxantilop; särsk. i pl., om släktet. 1Brehm 1: 502 (1874).
Ssg: spetsbock- l. spetsbocks-släkte(t). zool. till -bock 2: släktet Oryx Blainv. NF 12: 401 (1888). —
-HJORT.
1) zool. o. jäg. ung hjort med ogrenade horn, pigghjort; jfr spets, sbst.6 2. IErici Colerus 1: 299 (c. 1645).
2) zool. om (djur av det till familjen hjortdjur hörande) släktet Mazama Smith (som har korta ogrenade horn utan taggar), varav bl. två arter (båda från Sydamerika) är kända, M. nemorivaga F. Cuv. (äv. kallad brun spetshjort) o. M. rufa Illig. (äv. kallad röd l. brunröd spetshjort). 1Brehm 1: 486 (1874). Rebau NatH 1: 300 (1879; i pl. best., om släktet). Den brunröda spetshjorten. Därs. —
-TJUR. zool. o. jäg. ung älg- l. rentjur med enkla horn utan taggar. Hemberg ObanStig. 253 (1896; om ung rentjur). 2NF 26: 675 (1917; om ung älgtjur).
Spalt S 9566 band 29, 1984