| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPETSFYNDIG spet3s~fyn2dig, adj.
(mindre br.) spetsfundig (se d. o. 1). Härom må man väl säga, att en dylik spetsfyndig kritik går alldeles för långt. Wallén Hennig GåtfLänd. 171 (1926). SDS 1981, nr 325, s. 36.
Spalt S 9599 band 29, 1984