-SPIK ~spi2k, sbst.1, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. -spik i ssgn gnällspik; sannol. etymol. identiskt med SPIK, sbst.1; jfr dock äv. nor. dial. gnellspik, f., barn l. kvinna som lätt gråter l. gnäller, ssg med spik, f., sticka (se SPIK, sbst.1); med avs. på bildningssätt o. bet. jfr BRÅK-STAKE,GNÄLL-PIPAo. GNÄLL-SPÅN]
(nedsättande) benämning på person; i ssgn GNÄLL-SPIK.
