| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPILÅPIPA spil3o~pi2pa l. spi3lo~, äv. SPILOPIPA spil3ω~pi2pa l. spi3lω~ l. -o~, r. l. f.; best. -n; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. mus.) om svenskt (i sht i Dalarna trakterat) folkligt blåsinstrument (flöjt) av trä (med åtta fingerhål); jfr SPEL-PIPA. SvD(B) 1943, nr 214, s. 6. Nu leta de (dvs. folket i Dalarna) efter anden i spilopipa / och fara i fädrens spår per bil. Vi 1951, nr 42, s. 6. Spilåpipan är en enkel spelpipa av gran med åtta fingerhål. DN 1970, nr 223, s. 9.
Spalt S 9683 band 29, 1984